Lost a bit

Bloggen som dog, ingen kom på dess begravning.
Ville mest posta en bild på "resultatet" av förra årets resa:


Bilden till vänster är i april: 109 kg, bilderna till höger i Juli : 84 kg.

Nu får man lägga på 4-6 kg till min nuvarande matchvikt men visst märker man skillnad :)

Dag 20- Mycket att göra

Då kommer den vanliga ursäkten: Jag har mycket att göra.





Sanningen är väl sådan egentligen, men nu skriver jag väl. Helgen i sig har varit hektisk. I torsdags så gick jag och min fästmö på fest på kvällen. Vi var inbjudna att komma utklädda och vem är jag att neka detta? Jag har inga problem att "göra bort mig", speciellt inte när det innefattar en mask. Vem var jag då? Se nedan:

Kvällen i sig var väldigt trevlig med mycket trevligt folk, "kändisar"(fikagänget ifrån IFK Göteborg, Anders Frisk, Jan Rippe, BWO) och en trevlig stämning. Huvudakten för vår kväll var väl den "prestigefyllda" tävlingen "Best in show", där jag och Camilla skulle bedömas med andra utklädda. Publiken och radioprogramledarna stod som domare. Trots tuff konkurrens av James Bond, Zorro, Tingeling, Neo (Matrix) och fan och hans moster (nej de tävlade inte, men det vore trots allt intressant med en sådan dräkt), så vann Camilla och jag förstapriset :)

En gratis helgweekend med Minicooper samt en GPS ifrån Garmin, vilken jag/vi får behålla. Skoj att man tog sig dit. Kvällen slutade ganska tidigt, sprang självklart på min personliga viktcoach Johan bland all mat och gott. Men det var inga stora problem att hålla sig på matten.

Fredagen gick åt att fika med alla våra föräldrar och planera bröllop. Det finns mycket kvar att göra, men vi har faktiskt rätt bra koll på vad det mest akuta är: Bandet. Svårt att veta kostnader och liknande, men det blir nog så att hela skatteåterbäringen går till detta och maten. Inte mycket att göra åt detta, tv:n får vänta. Sedan hävdar vissa att jag förlorade i TP, men det har jag inget starkt minne av..

Lördagen blev det konfirmation av Camilla kusin Tim. Det var väl helt, men både jag och Camilla är kraftigt allergiska mot kyrkor och skenhelighet. Jag kan nästan sätta en hel veckas lön på att ingen av konfirmanderna på scen trodde på vad de sa. Nåja, ännu mer festmat. Men det lockade inte så mycket, ett glas cider hade inte varit illa dock. Lördagkvällen blev det bio. Eftersom vi inte gått så mycket på dagen så tyckte Camilla vi skulle gå in till bion, vi hade ju tid. Tyvärr så underskattar man ofta tiden, men vi var trots allt 10 minuter tidigare. Inga problem alls, promenader har slutat vara jobbiga för mig, iallafall på slät mark. Min höft har dock fortfarande värk efter veckans upplevelser.

Söndagen har varit rätt lugn. Spelade en runda frisbeegolf i Skatås, där Bobo och Markling fick lära sig lite om att förlora. Resten av dagen har varit extremt seg, har kännt mig helt slut. Har troligen "äntligen" fått förkylningen som alla omkring mig hemma och på jobbet har haft, jag hoppas bara att den inser att min kropp inte tycker om den.

Mätte mig igen igår, det gick såhär:

Överarm: 27cm (ökar, men tror det kan bero på mätfel eller löjliga muskler)

Midja: 106cm ( 1,3 dm minskat, känn på den ni)

Rumpa: 107cm (ligger kvar, men detta är tydligen positivt enligt min kära Camilla)

Lår: 57 cm ( Så länge styrkan är kvar, så klagar jag inte.)

Dag 5-7, Neverending story

Dagarna rinner förbi. Eller rinner förbi är nog att ljuga. De drar sig långsamt, ytterst långsamt förbi. Jag har nog aldrig varit hungrig så lång tid i rad tidigare.

Det är en väldigt speciell känsla. Att alltid vara hungrig och sugen och aldrig vara riktigt mätt.
Jag har börjat planera mat man skall äta när man får äta igen, känns lite bisarrt men ändå skönt att det är det jag saknar och inte sötsaker och liknande. Satt och kikade på Scandic Crown idag och började tänka på hotellfrukost. Usch vad gott.

Helgen blev självklart lång men gjorde mitt bästa för att förkorta den. Lördagen gick åt till att tvätta bil invändigt och utvändigt samt att byta till sommardäck, det känns som om den överhängande risken för snö igen har försvunnit. Söndagen blev tvättdag, det skall väl vikas och strykas en dag när man är lite mer alert. Känner mig seg idag, kan bero på att jag sovit lite kasst inatt. Men det går väl över.

Skall se om jag vågar gå och träna 3 övningar på gymmet idag, är lite rädd att min mage blir arg på mig då. Men man måste ju prova. Idag satt en t-shirt betydligt bättre vad den gjort tidigare.
Är lite små"rädd" för hur min garderob kan förändras, mycket kläder kommer nog behövas pensioneras tyvärr. Men det är väl bara att köpa en garderob med t-shirts till.

Dag 4, att kämpa mot impulser

Det har kommit så långt att man börjar ifrågasätta sina impulser. Kroppen säger att jag borde ta och gå till affären för att handla lite köttfärs och göra en gudomlig köttfärssås eller varför inte hamburgare ifrån scratch. Magen håller väl dock inte med som tur är.





Måtten som lovat, dessa är ju ifrån onsdags dock:


Överarm: 26 cm
Midja: 119 cm
Höft: 111 cm
Lår: 63 cm


Och så en bild iallafall (jag blir inte bättre än såhär på bild, jag är inte arg på bilden:) )





Så då vet vi vad vi har att arbeta med. Det känns faktiskt som om några centimeter redan har försvunnit. Magen kurrar men inget man inte klarar av. Skall försöka fylla mina dagar med saker så att jag inte blir tokig.



Dags för lite mental träning, Adios for now.

Dag 3, det börjar kännas

Dag 4 är igång men skriver nu dag 3:s sammanfattning.

Morgonen var rejält seg, trodde knappt jag skulle komma upp. Jag var ute på en långpromenad (allt är relativt) på kvällen och det satt väl kvar i kroppen antar jag. Arbetsdagen gick bra, eftermiddagen befann jag mig i på helvetet på jorden, arbetsförmedlingen. Många vill kalla det arbetsförnedringen och jag håller nog med om det.

Mitt samtal med dem började med att handläggaren frågade: "....ja, du har det väl inte så lätt att få jobb...?" Snacka om ledande fråga, jag går ju knappast på arbetsförmedlingen för att jag tycker det är ett trevligt tidsfördriv. Sedan gick "vi" igenom några jobb som man kunde söka. Av 5 jobb hon gick igenom så var 4 av dem inte aktuella och det femte var på ännu mindre tid än jag har nu. Grattis Ams.

Kvällen blev en långpromenad med den kvinnliga delen av föräldraenheterna, 1,5 timmes gång i rask takt kändes skönt. Tänkte eventuellt prova gymmet till helgen. Skall in till dem på extravaganza idag för att byta matdoser, köpa nya och höra om detta med gymmet.

I övrigt så fick jag kontakt med en annan person som också har gått ner i vikt, nämligen "Väder-Magnus" på Mix Megapol. Han gick ju denna kuren i höstas och tappade 20 kg på 1,5 månad. Nu skall jag inte sikta på himmeln men det vore skoj (och fascinerande) om man kunde "slå" det.
Jag känner mig taggad och peppad av alla mina vänner, tack allihopa för ert underbara stöd.

Jag fixar mått ikväll, bild kanske kommer, men då ger jag ut varning för val....och inte USA-valet.

Dag 2 - Är detta ett straff?

Ibland undrar jag om jag är riktigt klok. Och det är inte så sällan jag undrar det.

Andra dagen är igång, igår kväll höll jag på att få en chock: Kycklingsoppan smakade fem kilo salt. Men det var bara att tvinga i sig, en sak är dock säker: Jag tar aldrig den smaken igen.

Jag har inte kännt av några förändringar än. Eller jo: Mitt humör påverkas. Jag är inte förvånad men jag skäms över hur jag för mig ibland. Sedan har magen kurrat på hela dagen.

Tog även några mått idag för att kunna jämföra med om 3 veckor. Jag har bestämt mig att ta det 3 veckor i taget, det känns lite rimligt. Jag får se hur länge min kropp håller med mig om det.
Jag vill dock vinna över den.


Detta är 9 ynkas veckor. 9 ynkans veckor skall jag leva på denna konstiga diet. Sedan 3 veckor upptrappning eller liknande. Sedan "slipper" jag detta. Jag vet att jag inte skall tänka så, men det känns så. Jag är nog bara negativ idag. Men jag längtar trots allt till att kunna laga mat till mig och min flicka igen.


Håll tummarna, imorgon kanske det blir bilder.

Dag 1, A new beginning.

Det har kommit till detta då. Eller har det verkligen det? Det är ett konstigt uttryck när man översätter det ifrån engelska. Det har kommit till detta: It has come to this. Ursäkta grammatiken, ni förstår nog ändå.

Man kanske skall förklara sig? Eller presentera sig? Jag är helt enkelt en vanlig människa. En människa med mål och drömmar. Men något kom i vägen för målen och drömmarna. Jag själv. Eller mitt fysiska jag. Vi börjar väl ifrån början?

Jag har alltid varit lite "knubbig" eller hur man skall säga det. Jag är uppvuxen i en familj där vi älskar god mat och jag har haft turen att ha kärleksfulla och omtänksamma föräldrar. Jag började tidigt med fotbollsträning och det var min värld i många år. Men i de senare tonåren så drabbades jag av alla fotbollspelares "favoritskada", det främre korsbandet i mitt högra knä gick av. Detta fick mig att automatiskt bli tvungen att dra ner på den fysiska träningen.

Efter gymnasiet riktade jag in mig på en sjukgymnastutbildning, det kändes helt rätt för mig. Flera år gick och studerandet fortsatte och tyvärr innebar detta oxå mindre träning och mer njutning av livet. Med mer inkomst och kontinuerlig fritid, så kommer extrakilona som ett brev på posten: Sällan, men när de kommer är det flera.

Efter studietiden blev det jobb, lägenhet och nya vanor. Impulskontroll var inte alltid den bästa och något kilo föll på då och då. Mitt i detta träffade jag min fasta punkt i världen, min fästmö. Trivselkilona la sig lite mer, men det tänktes inte på.

4 år senare med ett stressigt jobb, ständig jobbosäkerhet, övertid, dålig impulskontroll och liknande så rusade kilona iväg.

Hur ser det ut idag nu då? Jag tog ett beslut för några veckor sedan. Jag vill inte behöva slåss mot min egna kropp varje gång jag vill göra något med min älskade fästmö/snart fru, familj eller vänner.

Anledningen till mitt val för viktnedgång är:

1. Att orka mer, slippa värk i rygg och knän.
2. Att i framtiden orka leka med mina barn, att aldrig få en känsla av att mitt yttre skall påverka mina älskade negativt
3. Att minska risken för att drabbas av hjärtkärlsjukdomar och diabetes, något som finns i släkten.

För att nå dessa mål har jag tillsammans med min hälsocoach Johan satt upp ett mål:

Den 9:e augusti i år, min bröllopsdag, skall jag stå i min frack/kostym, med en matchvikt på 83-86 kilo.

För att nå dit skall jag arbeta med en viktnedgångsmetod som bygger på att man lever på ett kosttillskott i några veckor. Endast det och vatten. Det finns självklart mycket annat som ligger bakom denna metod, men kort sagt är det så det är.

Så nu sitter jag här på min första dag på min diet. Jag har tagit första dosen av dieten, frukost blev blåbär, och jag känner mig väldigt peppad men annorlunda. Kollegorna äter lunch och jag sitter och försöker fylla upp journaler.

Men detta går bra, det har jag inga tvivel på. Det är det mentala som kommer bli svårt bara.