Det har kommit till detta då. Eller har det verkligen det? Det är ett konstigt uttryck när man översätter det ifrån engelska. Det har kommit till detta: It has come to this. Ursäkta grammatiken, ni förstår nog ändå.
Man kanske skall förklara sig? Eller presentera sig? Jag är helt enkelt en vanlig människa. En människa med mål och drömmar. Men något kom i vägen för målen och drömmarna. Jag själv. Eller mitt fysiska jag. Vi börjar väl ifrån början?
Jag har alltid varit lite "knubbig" eller hur man skall säga det. Jag är uppvuxen i en familj där vi älskar god mat och jag har haft turen att ha kärleksfulla och omtänksamma föräldrar. Jag började tidigt med fotbollsträning och det var min värld i många år. Men i de senare tonåren så drabbades jag av alla fotbollspelares "favoritskada", det främre korsbandet i mitt högra knä gick av. Detta fick mig att automatiskt bli tvungen att dra ner på den fysiska träningen.
Efter gymnasiet riktade jag in mig på en sjukgymnastutbildning, det kändes helt rätt för mig. Flera år gick och studerandet fortsatte och tyvärr innebar detta oxå mindre träning och mer njutning av livet. Med mer inkomst och kontinuerlig fritid, så kommer extrakilona som ett brev på posten: Sällan, men när de kommer är det flera.
Efter studietiden blev det jobb, lägenhet och nya vanor. Impulskontroll var inte alltid den bästa och något kilo föll på då och då. Mitt i detta träffade jag min fasta punkt i världen, min fästmö. Trivselkilona la sig lite mer, men det tänktes inte på.
4 år senare med ett stressigt jobb, ständig jobbosäkerhet, övertid, dålig impulskontroll och liknande så rusade kilona iväg.
Hur ser det ut idag nu då? Jag tog ett beslut för några veckor sedan. Jag vill inte behöva slåss mot min egna kropp varje gång jag vill göra något med min älskade fästmö/snart fru, familj eller vänner.
Anledningen till mitt val för viktnedgång är:
Att orka mer, slippa värk i rygg och knän.
Att i framtiden orka leka med mina barn, att aldrig få en känsla av att mitt yttre skall påverka mina älskade negativt
Att minska risken för att drabbas av hjärtkärlsjukdomar och diabetes, något som finns i släkten.
För att nå dessa mål har jag tillsammans med min hälsocoach Johan satt upp ett mål:
Den 9:e augusti i år, min bröllopsdag, skall jag stå i min frack/kostym, med en matchvikt på 83-86 kilo.
För att nå dit skall jag arbeta med en viktnedgångsmetod som bygger på att man lever på ett kosttillskott i några veckor. Endast det och vatten. Det finns självklart mycket annat som ligger bakom denna metod, men kort sagt är det så det är.
Så nu sitter jag här på min första dag på min diet. Jag har tagit första dosen av dieten, frukost blev blåbär, och jag känner mig väldigt peppad men annorlunda. Kollegorna äter lunch och jag sitter och försöker fylla upp journaler.
Men detta går bra, det har jag inga tvivel på. Det är det mentala som kommer bli svårt bara.
2 kommentarer:
Lycka till med din viktnedgång. Att du startat en blogg om detta kommer hjälpa dig att sätta lite extra press på dig själv.
Puss älskling, jag vet att du vet att du klarar det, bara du klarar de första dagarna och obehaget. Älskar dig över allt.
Skicka en kommentar